Mötet som blev början till Livshuset

Ett möte med en ung person väckte en avgörande fråga: Vad behöver unga få bygga inom sig för att kunna stå emot när lockelsen och grupptrycket kommer? Ur den frågan växte idén till Livshuset.

Livshuset ska utvecklas, testas och formas tillsammans med unga och ledare.

Ibland kan ett enda möte förändra riktningen för det man arbetar med.

När jag mötte en ung person med erfarenhet av en destruktiv och gängkriminell miljö blev något tydligt: förebyggande arbete kan inte stanna vid varningar för droger, våld och kriminalitet. Vi måste också förstå vad som gör de destruktiva miljöerna lockande.

Bakom de farliga valen finns ofta djupt mänskliga behov: att bli sedd, höra till, få respekt och känna att man betyder något. Gänget kan erbjuda allt detta - åtminstone i början. Men tillhörigheten kan snart förvandlas till krav, beroende, rädsla och makt.

”Vad behöver en ung människa få bygga inom sigför att kunna stå emot när lockelsen och grupptrycket kommer?”

Att bygga innan det är för sent

Ur den frågan växte Livshuset fram - en bild av människans inre grund. Den byggs av människovärde, tillhörighet, tillit, integritet, omdöme och framtidstro. En stark grund gör inte livet riskfritt, men den kan ge en ung människa en avgörande känsla: Jag är viktig. Jag har ett val. Min framtid är värd att skydda.

Mitt arbete med yoga inom Kriminalvården har visat vilken kraft som kan frigöras när en människa får stanna upp, återknyta till sig själv och upptäcka att hon inte för alltid är bunden av sin historia. Med Livshuset vill jag bidra till att den processen börjar tidigare - innan en ung människa har fastnat i en destruktiv livsväg.

Ett levande material som ska prövas fram

Livshuset är ett nytt projekt under utveckling, inte ett färdigt material. Projektstarten beräknas till 2027. Berättelser, övningar, skapande och samtal ska prövas fram steg för steg tillsammans med unga, ledare och samverkande verksamheter.

Målet är ett flexibelt och levande redskap som kan användas där unga redan finns och växer - i skolan, kyrkan, scouterna, idrotten, föreningslivet och andra trygga gemenskaper.

Den unga person jag mötte blev aldrig ett ”fall”. Han blev en medskapare och en viktig lärare. Genom honom förstod jag att det inte räcker att tala om för unga vad de ska undvika. Tillsammans måste vi bygga något som är starkt nog att stå på.

Jag hör till.  •  Jag behövs.  •  Jag kan påverka mitt liv.

Eva Seilitz